Dygnet

Nu vet jag
Jag var där

Så kan livet vara
Inneslutet i sin egen sfär

Jag log, älskade, levde
Förstod att utanför
var detta som sig bör

Ett dygn fyllt
av oro inför nästa

Jag kan inte lura mig själv trots viljan
sfären krymper åter till ett intet

Nu vet jag
Jag var där
Vinnare eller förlorare …………



Och du trodde

Nu stannade mitt hjärta!

Nu kommer tiden i kapp!

Nu visar sig verkligheten!

Nu spricker bubblan!

Tro inte att du var något värd!

Förstå att kärleken var ett spel!

Lämnad, lämna, lämnas

Sår, sårad, sårig


Varför är det alltid du som känner skuld

Du har ju inte varit ensam

Vem är det som så kallt kan överge

Jo en i sorg och saknad

Som trodde han var oövervinnelig

Som trodde sig stark

Som känner skuld och överlåter den

Som tar den enkla vägen

Till rening och förlåtelse


Tro inte att du är någonting

Tro inte att du betyder, betydde någonting

Se ditt liv utifrån

Hukad

Verbalt slagen

Paria, persona non grata


Sorgen har sin tid sitt pris

Tilliten till dig existerar inte

Du kan, får inte trösta

Han vill inte

Som ett sårat djur föredrar han

Tystnad och ensamhet före
Din tröst och empati

Kärleken är ett bedrägligt

Hungrigt väsen

Den lämnar stora

Ångestladdade hål i

Ditt livsrum, din själ


Och du har ingen att tala med

Ingen rätt att tala, sörja

Har du rätt att vara?