Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En spontan dikt som bara rann ur mig. Men ibland är det spontana det mest ärliga, och så här känner jag just nu, idag:




Att älska

Hur vackert vore det inte

att vara osårbar?

Att leva i fullständig njutning

Utan rädslor, utan krav

Att kunna dansa på livets rosor

utan att törnas av dess vassa taggar

 

Hur vackert vore det inte

Att kunna fånga sina inre fjärilar?

Kupade i mina darrande händer

Låta dem flyga fritt iväg

Istället för irrande, runt runt

i mitt inre

 

Hur vackert vore det inte

att få älska obehindrat?

Sväva bland vanvettiga drömmar

För sina steg dit man vill

Andas in friheten

Andas ut extas

 

Obunden av livets tyngder

Bekymmerslöst, fullkomligt fri

Utan normer, utan krav

Himmelen är bara en bit på vägen

Bland vindstötar och sagomoln

Där uppe kan jag ge mig hän

 

Jag vill ge min kärlek till mig själv

Mig själv, bara till mig




Fri vers (Fri form) av Tiee Granholm
Läst 450 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-03-01 18:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tiee Granholm
Tiee Granholm