En spontan dikt som bara rann ur mig. Men ibland är det spontana det mest ärliga, och så här känner jag just nu, idag: Att älskaHur vackert vore det inte att vara osårbar? Att leva i fullständig njutning Utan rädslor, utan krav Att kunna dansa på livets rosor utan att törnas av dess vassa taggar
Hur vackert vore det inte Att kunna fånga sina inre fjärilar? Kupade i mina darrande händer Låta dem flyga fritt iväg Istället för irrande, runt runt i mitt inre
Hur vackert vore det inte att få älska obehindrat? Sväva bland vanvettiga drömmar För sina steg dit man vill Andas in friheten Andas ut extas
Obunden av livets tyngder Bekymmerslöst, fullkomligt fri Utan normer, utan krav Himmelen är bara en bit på vägen Bland vindstötar och sagomoln Där uppe kan jag ge mig hän
Jag vill ge min kärlek till mig själv Mig själv, bara till mig
Fri vers
(Fri form)
av
Tiee Granholm
Läst 450 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2011-03-01 18:32 |
Nästa text
Föregående Tiee Granholm |