vankelmod
och ängslan
heter två
av mina
allra
äldsta vänner

världen är
ett mörker
därför
skriver jag
så gärna
vers om natten

jorden är
en flicka
och hon döljer
blygt
sitt anlete
för solen

henne vill jag
älska
vill jag
ta i hand
och leda
ut ur stormen

tanken
slog mig dock
en gång
att kanske
finns det ingen
jord
att rädda