det tog tag
särade på de kvarvarande tankarna
splittrade de få ljusvindarna och formade
det efterlängtade klotet

alla tiotusentals mil av kraft
som spreds ut över oändlighet av en enda handling
det tog tag
förde mig över gränsen
förbi meningen
och bortom frågorna

har funnits trevande
hittats döende
tiotusentals förbannade gånger

kravlande upp för motförslut som aldrig tog slut
löpt genom motvindens förbannade utskällningar
kastat mig nedför raviner som krossar kött
och simmat motströms genom saltsyrliga vätor

det var aldrig frågorna som var det väsentliga
inte heller svaren som alltid fann det meningslösa

det var aldrig längtan som var det viktiga
inte heller drömmarna som alltid motarbetade verkligheten

för det sanna stod alltid på piedestal
och hånskrattade mot massan

ur sorlet fann jag
att enkelheten skapade nya vägar

vi blev ett den dagen
sen öppnades Universum

visade mig tiotusentals skäl att finnas

och det
tog tag...

det tog tag så förbannat
att inte ens livet
blev viktigt