Hon har levt hårt, beroendet har hängt över henne som en tjocka nästan så länge hon kan minnas. Alkohol, tobak, eller droger, vad spelar det för roll när ofriheten är densamma. Jakten finns i hennes blod, i hennes själ, i hennes sinne. Hon är alltid jagad, alltid på jakt.

Nu har hon nått medelåldern. En slitsam tillvaro har satt sina spår. Ännu har hon inte riktigt landat i sina år. Hon är på väg, börjar känna behov av försoning- med sig själv, med omvärlden och med sin historia. Men hon kan inte riktigt släppa längtan efter ungdomen som beroendet stal. Hon hänger desperat fast vi dess illusion genom kläderna hon bär och genom sitt långa hår. Den del av henne som ännu inte åldrats.

Ansiktet bär spår av tårar, ångest och den eviga omättnaden. Huden har förlorat mycket av sin elasticitet. De ständigt vakande ögonen, med den ovässade blicken ramas in av rynkor och påsar som ger ett nästan sjuklig intryck. Läpparna har blivit tunna, hårda och kantade av djupa fåror, det obönhörliga resultatet av två paket cigaretter om dagen i decennium på decennium.

Hon längtar fortfarande, drömmer och önskar sig ett gott liv, men hon tror inte längre på det. Har inte gjort det på många år. Hon har gett upp, men ännu inte lyckats stanna upp.