"Plötsligt" ser jag hur såriga vi är på insidan,
nästan var och varannan. Sönderstressade med orimliga krav på våra ryggar.
Utan bekräftelse och en tro om att inget någonsin räcker till.
Sjukdom oro förödelse och misstro.
Det är vad som jag sett runt mig på sistone...20o9

zombivärlden

Vår själ gråter
glömt hur man förlåter
rädslan tynger i
hur kunde vi så bli

trasiga slitna blinda
själen slutar tindra
tomma ögon stirrar
ingen förväntan pirrar

för lågan börjar dö
som vattnet i en sjö
vindar av gift
ångest ger lift

krypandes på knä
letar vi lä
men stormen viner
ingen sol skiner

låts ej leva
men sega treva
domnade tomma skal
lämnas utan val

zombisar utan syn
kryper kravlar i dyn
styrda missledda som får,
ändra rikning
DET GÅR!!!!!!!!