En dag bestämde jag för att promenera till en plats som har stor betydelse för mig. På denna platsen kan jag känna harmoni inom mig. Just denna dagen var en varm sommardag med klarblå himmel och en strålande sol. Jag log för mig själv och tänkte att det skulle bli en underbar dag.

Hör hur grus rullar under mina flipflop. Med skogen på den ena sidan om mig och ängar på andra sidan. Bakom mig ser jag den långa vägen jag gått medan jag framför ser vägen slingra sig framåt.

Efter fotsteg av vandring ser jag till slut mitt mål. Men strax innan ser jag en kohage med kossor som råmar. Jag stannar upp för att ta ett foto med mobilen. För det känns som äkta sommar att se djur på sommaren. Minnen om somrar då jag var yngre rusar förbi

Jag öppnar den svarta grinden till kyrkogården. Kollar på den vackra röda kyrkan där jag en gång döptes för snart 20 år sedan. Men det är till en sten jag ska vandra till. Gravstenen är belägen under ett lönnträd. Jag sätter mig ner på bänken strax intill med buketten i handen. Kollar på guldbokstäverna som bildar namn och årtal.

Reser mig upp och hämtar en vas med vatten som rosorna ska sitta i på din grav.
När precis satt den gröna plast vasen med blommor ner i jorden. Stannar jag upp för en sekund som om du hade din hand på min ena axel. Jag säger försiktigt att jag älskar dig mamma.

Efter att jag suttit på bänken och tänkt går jag mot grinden. Men precis innan jag öppnar den känns det som om jag får en kram och att du flyger iväg som en svala. Stänger sakta grinden efter mig och känner att jag gjort en resa inom mig.