Kallt, mörker
och en dunk bensin

trött bil
som kört i flera mil

sårad själ
som vill komma bort

ingen som har förstått





smärtan börja
för fem år sen

kärleken gick
och kom aldrig hem

ensamheten
tog aldrig slut

nu finns det bara en väg ut





med bilden av kärleken
i sin hand

och bilen parkerad
vid stadens hamn

med lätta steg
ut på isen

klarar jag kylan blir jag fri sen





plötsligt hörs
en värmande röst

den kommer innifrån
den ensammas bröst

stanna upp
du är älskad än

vänd tillbaka, åk hem!





tvivlande, skakandes,
gråten faller nu

önskar bara
en smärtfri väg ut

rösten i bröstet
hörs starkare då

kvar finns ännu kärlek att få!





den trötta kroppen
backar tillbaka

över isen, in i bilen
kan inte sluta skaka

ensamheten
vänder hem igen,

än finns hopp att finna kärleken.