En blåsig kväll. Ett torg på Söder.
Vi hade stämt möte.
Vi hade träffats en försommarnatt i nostalgi.

En stor middag i juni med vin och regn och vi. Upprepade minnen.
En knivskarp attraktion som vi omöjligt kunde ignorera. En ömsesidig skönhet.

Du var sen. Och jag bekymrad.
Vissa möten borde aldrig återupplevas är min filosofi.

Och när de sista gästerna lämnade lokalen hämtade du min kappa och presenterade dig. Och följde mig. Och innan du kysste mig samlade du ditt vilsna förnuft som hindrade dig. Du lovade att återkomma.

Jag tänkte se oberörd ut. Och funderade på om jag skulle tända en ny cigarett. Jag tittade bort när jag såg dig komma.

Vissa möten borde aldrig återupplevas är min filosofi.