Våren har så sakta börjat att tafsa på Malmö
och låtit fumliga fingrar glida in under Skånes troslinning
betfälten häver sig i vällust, Lunds flickor har fått
en ny rodnad på sina kinder som om de vore sibyllor
som med sitt kött profeterar värmens återkomst
naturen, detta begärliga, bedrägliga ting
tänker visst även i år dra nyckfullt i våra strängar
som ett ansvarslöst barn, som leker med alla tankar på nuet
solen häver sig nyvaket stirrande upp, och himlen
blottar sin skört blå nakenhet för alla flyttfåglar
som kastar skränande oanständigheter omkring sig
lyckliga över att vara åter i ett fosterland de aldrig erkänt
och under mina fötter knastrar det blottade gruset
muntert, upprymt, och fnissar åt allting och inget