Saknaden ekar
mellan mina väggar
och de eviga tårarna
utan slut
skapar mönster
på min kind

Men allt ni gör är
att ge mig en klapp
på axeln
och säger
att tiden kommer
läka mitt trasiga
tonårshjärtan
att jag måste hålla ut lite till.

Som om tiden bär svaren
på mina frågor
och som om saknad enbart
finns i ett tonårshjärta.

Ni sa till mig att
jag hade tid
och att
andetagen
skulle
hjälpa mig
att hålla ut.

Men ni hade fel
för tiden jag behövde
tog slut
och saknaden
sitter fast i
hennes
tomma hjärtslag
och mina andetag
är ingenting
utan
henne.