Att gång efter gång såras av dessa kvinnor verkar vara mitt kall!

Jag har fått höra:

Vi hindrar varandras utveckling... (Anette)
Jag har inte släpp in dig i mitt liv... ( Ann-Christin)

Ingen har vågat tala om sanningen. Det i sig själv är en lögn för jag kan inte tro att ni kvinnor är sådana egentligen. När ni får lite alkohol i er är ni kung, ni blir högljudda, vet bäst, tål kritik och är väldigt partysugna. När vardagen kommer händer ingenting...

Hur svårt kan det vara? Tala om varför. Ring inte efter tre månader, och vilja träffas och tala om varför, för att ge mig en chans att utvecklas. Tala om varför långt innan vi måste separera. Det finns en liten möjlighet att vi har kunnat lösa problemet. Som ni vet är vi män lite mer problemlösare än känslomänniskor det kan ni inte ha undgått att få veta.

Nu lägger jag ner det här med kvinnor på obestämd tid.

Kjell-Åke