att förstå är som flera mil bort nu
men hjärtat sprängs exploderar krossas blir ingenting igen
det blev ingenting nu allt blev ingenting
fast det kanske blev mer än allting, men det är väl samma minus och minus blir plus
vart försvann vi vem tog oss vem förstörde vem lät oss vittra sönder
lät mig vittra sönder iallafall utan allt som jag behövde (behöver)
men att höra det där hjärtat slå känna de där spetsiga axlarna igen en andedräkt i nacken igen det skulle vara världen
för du är världen för mig
(även fast du inte vet, och aldrig kommer veta att världen försvann och lämnade efter sig bara små små glimtar av nåt som kallas liv, varför fick du plats under skinnet DET BLEV JU BARA SÅ JÄVLA TOMT sen)