Hela världen skakar när jag säger att
Jag tycker synd om de japaner som tvingades stå där med decimetertjocka brandslangar och spruta vatten på ett rykande kärnkraftverk medan alla andra bara sprang.

Och pojken tryckte sig skakande mot sin mor och räknade ögonblicken mellan efterskalven utan att blinka.
Moderns skyddande doft omgav honom och det var inte längre hans egen utan snarare hennes puls som höll honom levande.

Men det är säkert nu
Tänk er den dagen man kan säga det och
det faktiskt är sant
Kärnkraften är säker, lyssna på det, det spelar ingen roll vem som säger det i ert huvud eller vilken röst ni hör.
Det är nästan som en sorts språklig orgasm, som man vill ha konstant.
Kärnkraften är säker. Hör ni ljudet av mina äggstockar som exploderar exploderar och pang

Men i dagens samhälle får vi väl nöja oss med dem som lyckas inse att kärnkraften faktiskt är farlig.
Vi får nöja oss med de lyckliga få som har insett sensmoralen i den här historien som inte ens är fiktiv och jävligt allvarlig,

Japan var timmar ifrån att förvandlas till konceptkonsten, till nästa genialiska undergångsspel som EA-games kommer sitta och praktiskt taget onanera till.

Sedan blir det klart att nä, det blir ingen härdsmälta, och vad är det för jävla stil? Man slår upp vilken tidning som helst dagen efter och BAM kärnkraften är säker,

vi har bevisat att vi klarar det nu. Någon äcklig bloggande krönikör står där med sitt smil och vägrar erkänna att han var en trogen skrivare
i diverse HERREGUD VI KOMMER ATT DÖ-trådar över hela jävla cyberspace som befolkas av dagdrivare.
Han har insett att det är okej nu. Det är helt okej nu och alla kärnkraftsförespråkare kan peka på japan och säga i unison att ”de kan, då kan vi också”

Men nej. Japan har fucking top security när det gäller kärnkraft.
De slarvar inte med locken och förlamades inte av chocken.

De klarade det efter timmar av att envist stå där med slangarna praktiskt taget virade kring halsen som snaror och med vetskapen om att när som helst så kan de dras åt och då är de alla helt körda och de ber till gudarna och hoppas att de blir hörda

För ingen kommer att rädda dem.
Ingen kommer att rädda dem förrän det är vida känt allt är säkert till hundra procent, att det har slutat lukta bränt och inga skador kan stanna permanent
Och då behöver de inte räddas.

Och dottern kramar sin fars hand och skakar. Skakar. Skakar för tänk om jorden försvinner under deras fötter. Igen.

Och nu när vet vi hur man ska undvika Sveriges och Danmarks gemensamma undergång i form av en härdsmälta,
nu när vi vet hur det ska gå till, så måste vi bara bestämma en sak och alla måste delta
Alla ska göra något men
Vilka ska stå där.
Med vattenspyende munstycken istället för maskingevär
och riskera livet medan alla andra får fly
Och det säkert är skitkallt och vinter

Och hela världen skakar när jag säger
Etta pax inte.