jag har mött mitt mörker
döden skrämmer inte mig
svept i krossad sammet
vidare min färd

tänkte så att stanna
att ensammen bli kvar
på morgonsolens strålar
över likadana dagar
som de vi delat nära
den solens ljus det bländar
svider mot min hud
bränner djupa sår
där redan ärrat är

stanna här hos mig