Jag vet en flicka, en riktig profil,
hon har sett tusen ansikten,
nu hörs en tystnad, i hennes hjärta.

Hon brukar resa i en karusell
i sinnet.
När hon försöker ta tag i,
all den kärlek hon får...
tar hon mottagandet hon når.
När hon gör det hon brinner för,
att hedra sin fars plötsliga död.

Hon går på en tunn tråd,
i väntan på sin kärleks ursäkt,
och nåd.
Hon kämpar för att få,
det hon ger mig,
utan att låta girigheten
ta över hennes hjärta.

Det finns bara plats,
för människor som drömmer,
när alla andra dönickar,
ser ut i tomma intet.
Att inte efterlikna de döda dockorna
är regeln i hennes liv.
Det är hon mot världen,
hon har kämpat sig upp,
dragits med ner,
allt för att inte låta girigheten
ta över hennes hjärta.

Hon bär en facklas strålande ljus,
när du ser henne vet du,
att du sett henne förut...
någonstans.