Jag minns att det var mörkt och att jag stirrade
blint upp i taket, som jag inte kunde se
fast jag visste att det var där -

Två och en halv meter ovanför mitt ansikte,
vitt, nikotinfläckat och rätt så fult

Vi låg sida vid sida i din säng och inga lampor lyste
där var heller inga skuggor och jag kände vagt obehag,
som om jag var fångad i en värld som inte var min egen

Jag trodde du sov för jag hörde dig grymta
litegrann men du bröt tystnaden och skrämde mig
med dina ord -

"Varför hatar du mig inte?"

Frågade du och jag, ja jag vände anskiktet mot ditt
skrattade olustigt och smekte din profil med blicken

"Klart jag inte hatar dig"

Svarade jag,

naivt.