Om livet är en korridor och tiden som går är stegen vi tar framåt
så måste du vara en låst dörr längs vägen.
Nyckeln är inget mer än min stolthet,
inget mindre än mina egna principer och ideal,
varken oviktig eller livsviktig.

Du kunde lika gärna vara en vägg eller ett hinder i min väg.
Varje kliv jag tar framåt får mig att se mig om bakåt,
och ibland backar jag.
Du frestar mig och förför mig, du lockar och förstör;
jag tror, nej vet, att du kan bli min undergång och min frälsning:

je tremble de tout mon corps - jag darrar i hela kroppen.