är du för alltid dömd
till rött knaster. undrar
du där du går över
grusgången. samtidigt
känner du dig lycklig
och vill skrika våren
välkommen där under
lampornas sken. det
luktar otroligt. du
skriker inte. du går
bara vidare mot
icafättan. fäller ingen
tår. bara snigelspår
från igår. nu spelar
ditt förflutna dig åter
ett spratt och du
undrar:
är du för alltid dömd
till rött knaster. undrar
du där du ligger under
täcket. bara, bara för
att du fick utstå kyla.
är det liksom kört. då.