Dagar, timmar, sekunder, underbara sekunder i din närhet.
Och det var vackert deprimerande, det vi hade.

Men vi är unga och oberoende, när tog sekunderna slut?
Jag borde ha vetat redan från början,
men man kan inte förutsäga alla utgångar.

Jag saknar igår, saknar varje sekund.

Låt mig rädda dig, ta detta rep.
Jag kommer inte kunna sova inatt, jag är strandsatt, bunden i denna kropp.

Du plockar isär mig, del för del. Jag är en slagen konung,
som sitter på en rosting tron. Hela mitt kungarike brinner utan dig.
Mitt slott är under belägring, liksom mitt hjärta.

Åh minnen vart tog ni vägen? Ni var allt jag någonsin känt,
fan vad jag saknar i går, hur kunde jag låta den försvinna?
Vart tog ni vägen minnen?

Ge mig tillbaka sekunderna, det var så vackert deprimerande.
Du är så vackert deprimerande..