En fallande stjärna
Högt uppe på skyn
En kudde som fångar upp den
Från ett öde att krossas mot marken

På jakt efter ljuset
Instängd i ett svart rum
Trånga sängar
Trådar som skär mot huden

Fångar du mig
När jag hoppar?

Träden tappar sina löv
Marken blir blöt och mjuk
Mjuka steg
En perfekt landning

En krossad skalle
Och två brutna revben
Fångar du mig nästa gång?
Sjukhusets lampor, skarpa som svärd

Blind och kall
Ensam i väntan på våren
Kollar upp mot stjärnorna
Nu är det ingen som rör sig längre

Fast där allt är perfekt
Kan ni inte släppa in de andra?
Står utanför
Skiljer sig från mängden

Hör du de tunna skriken
De som ekar genom salen
Upp mot skyn
Och stjärnorna