Våren är en tid att njuta. Våren är de nedtonade adjektivens säsong. Den är inte högljudd eller prålig. Våren är den tid då man rattar in den kommande årstidens frekvens. Sommaren däremot är superlativens och hyperbolernas tid. Gillar man adverb så gillar man sommaren. Efter vintern tar det ett tag att åter lära sig sommarens prosodi. Sommarens vokaler kan skorra lite illa ibland, och konsontantanhopningarna kan vara svåra att hantera. Men efter att ha vant sig vid årstidens grammatika, undrar man hur man egentligen klarat sig utan den i nio månaders tid.

Se upp fauner och dryader, för nu kommer jag!