Kräks ditt blod på mig och se
hur jag livas upp i hast.
Ger dig goda råd om hur
och vari din avsikt brast.
Men riktar du din blick ett tag
mot mig och mina fel.
Då du det onda ögat får
för jag är själsligt hel!

"Nu pratar vi om dig, förstått!
Ditt lidande jag ser.
Jag försöker faktiskt hjälpa dig!"
Du blöder mer och mer...
Torka upp och pressa ner.
Din vita kyskhet röd.
Jag vidhåller min utsaga,
men befinner mig i nöd.

Våga rikta blick igen
mot bästa vännens barm.
Nästa gång jag kniven tar
och sliter ut din tarm!
Du börjar få en aning nu
av det du inte ser.
Att bästa vännens blod har spillts.
Även fast han ler.

Kniven gräver sakta fram,
in mot smärtans mitt.
Jag kräks mitt blod på dig i smyg
och blandar det med ditt.
Jag älskar dig, jag dödar dig
för vad du inte ser.
Jag torkar upp ditt blod igen.
Fastän jag blöder mer.