Det gör ont när förhoppningar går i kras.
speciellt med en dum-skalle-flicka som aldrig lärt sig
att sluta bygga upp förväntningar till monoment.

Dum-skalle-flicka som bygger
klant-skalle-pojke som snubblar..
och krossar

Antar vi kan kalla oss
"partners in crime"
För utan mina uppbyggda förväntningar
skulle du inte haft nånting att råka krossa.

Och jag vet att det är svårt att låta bli
att krocka in i mina osynliga berg av förväntningar.
Och hur skall du kunna veta hur många bitar
du precis krossat min tanke i
när du inte kan se dom detaljer jag byggde den med.

Hur ska du kunna balansera den glasskål
som jag fyllt till brädden och placerat i dina händer
när du inte vet
att du bär den
när du inte förstår
en tanke som inte alltid är som din

dum-skalle-flicka bygger
klant-skalle-pojke snubblar...

och det gör ont när förväntningar går i kras.