En kall vår,
bara några dagar sedan.
Natten tog ut sin rätt
genom att ge mig
ångestattacker.
Minnen slog luften ur
mina små lungor,
självmordsförsök
på mina nätta handleder
som skulle komma att
ångras.

Hon var där,
jag vet att hon var
hos mig.
Med en vilja att
jag skulle sluta och
lossa mina bara
händer
från min frusna hals.
Att istället
ta ett grepp om hennes
smala midja och kyssa
hennes rosen röda
läppar.
För att sedan somna om
i en famn som
utstrålar
värme och kärlek.


Men när jag vände mig,
var där bara luft.

Jag somnade aldrig om.