~*~

Med ens uppå den Östra klippan utav Paradiset [275]
Han landar, och till sin sanna gestalt återvänder som
En bevingad Seraf; tre par vingar han bar, för att skugga
Sina Gudomliga anletsdrag; det par som klädde
Vardera skuldra bred, föll såsom en mantel öfver hans bröst
Medelst regala Ornament; det mellersta paret [280]
Omgjordade såsom ett Stjärnbeprytt Bälte hans midja, och runtom
Löpte utmed hans länder och lår medelst ludet Guld
Och färger doppade uti Him'len; det tredje hans fötter
Skuggade från vardera häl medelst befjädrat pansar med
Himmelston'd nyans. Likt Majas son stod han där, [285]
Och skakade sina Plymer, den Him'lska väldoften fyllde
Området vida omkring. Direkt igenkände alla de Skaror
Av Änglar honom under sin vakthållning; och till hans prakt,
Och till hans meddelande högeligen hedrade uppreste sig;
Ty till Något meddelande utav hög rang de gissade honom förbunden. [290]
Deras skimrande Tält han passerade, och är nu kommen
Till det lycksalighetens fält, gen' Lundar utav Myrra,
Och blomsterrikhetens Odörer, Kassiaträd, Nardus, och Hjärtansfröjd;
En sötmans Vildmark; för Naturen här
Utav Välbehag som uti hennes ursprunglighet, och lekte som det henne behagade [295]
Med sina Jungfruliga Tycken, framflödande än mer sötma,
Vilt bortom Regler och Konststycken; den enorma sällheten.
Han genom den kryddrika Skogen vidare gack
Adam urskiljde, då han uti dörrens öppning satt
Till sin svala Boning, medans nu den uppstigna Sol [300]
Rakt nedåt utsköt sina glödande Strålar, för att värma

John Milton 1667

LPWJ svensk version 09/04/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)