Din kärlek ligger på botten av graven,
medans jag sitter här vid gaveln
tittar ner i det tomma mörkret
djupt ner ser jag något
djupt in där nere lever någonting.

En tanke, ett hopp
om livet som engång var sann,
men som engång bröts
bröts i tusen oändliga bitar.

Smärtan var så hård, så du dränkte dig själv med blod och tårar
Du fick ett sår så djup som du aldrig kunde förlåta
Du fick din själ, ditt hjärta, brustet i två bitar
Du fick ditt liv, att falla i tusen bitar.

Dina bitar flyter upp på ytan
bit för bit plockar jag dom,
bit för bit pusslar jag ihop dem.

Jag har din själ, jag har ditt hjärta
som engång var trasigt,
som alltid varit helt.