Fyll upp tomrummet med ord så jag slipper ta ansvar för det svarta
Orden som kommer ur er känner jag antingen inget eller allt för
Jag plågar mig själv och plågas av er
Men ler bara
Ler och menar att nej, det är ingen fara
Nej, jag är inte arg
Nej, jag ser inget problem i det
Men hjälp vad det vrider och skriker inom mig
Jag ser inget slut ibland
Inget slut på det svarta och det tomma
När en film är räddningen för att det är enda sättet att fly ifrån allt
Jag hatar att jag stör mig men kan inte sluta tänka att andra får sluta vara så jävla störande
För att jag stör mig
Och det negativa tar över
Igen
Jag skiter helt ärligt i allt ert gamla
Jag vet att det existerar och att det i nutid är förskönat
Jag är för i helvetet inte dum
Punkt
Jag vet att det existerar och jag skiter i det
Därför vill jag inte höra om det och behöva låtsasglädjas åt era fina stunder som jag faktiskt är realistisk nog att veta att det bara var just det
Stunder
Stunder som finns och kommer och går genom hela livet
Och varför skulle jag vilja höra om alla era sådana?
När gav jag er en hint om att jag ens var intresserad?
Ni väntar inte ens på mitt godkännande om det så är tonläget i min röst
Ni bara vräker ur er skit efter skit efter skit och förväntar er att jag ska bry mig och vilja lyssna
Men hjälp vad det vrider och skriker inom mig
Låt mig bara vara
Någon endaste gång