Farbror Kärring och Tant Gubbe spankulerar ibland förbi utanför köksfönstret, ivrigt samspråkande och cigarettbolmande. På sommaren går Farbror Kärring allt som oftast klädd i gråbeige khakishorts med särskild plats för mobil och verktyg, samt naken, plufsig överkropp, medan hans andra hälft går i fräscha städkläder – ty det är icke lätt att veta när ett par drag med dammsugaren behöver göras. Deras stolthet är den elektriska gräsklipparen som hetsigt och regelbundet surrar om somrarna, för det mesta utan att sladden kapas. Farbror Kärring sitter med i valberedningen för årsmötet och nominerar kandidater för styrelsen. Det ger honom en skön känsla av makt. Han kan säga ja eller nej till vem han vill ty han är valberedningens ordförande och sammankallande. Farbror Kärring och Tant Gubbe vet alltid bäst om allt och alla och är vårt områdes värsta kärringgubbar. De har gett redigheten ett ansikte, men deras dagar är räknade. Snart nog är deras storhetstid förbi. Det finns en gräns för redigheten.