Jag tittade ut genom fönstret
de böljande dimmorna täckte vackert synen
ändå greps jag av en rädsla, svaghet
Pulsen... först lugn sedan rusande, rädd
Sprickande vårgrönska gav löfte om glädje, hopp
Ändå, i mitt hjärta fanns endast is
Förbannad, varför var slutet tvunget...?