Likt smygande demoner de kom,
högg fast med sina sylvassa tänder

Njutningsfullt sögs allt långsamt ur,
endast den gapande tomheten kvarstår

Med ensamheten jag nu vandrar,
genom ett spöklikt tomt landskap

Livet har ingen plats här längre,
förgäves var alla tappra försök

Solskenet har nu vänt sig bort för evigt,
mot det nya som börjat gro

Smärtans bojor har brustit,
vetskapen om att tiden snart är slagen lindrar

En ny värld påbörjas