Så mycket känsla som ligger bakom det skrivna ordet.
Att kunna framkalla en reaktion enbart genom formen på en bokstav.
En mening som griper tag i själen,
med liv som rinner mellan fingrarna.

Tiden står stilla, eller är det bara jag?
Åt vilket håll går ultrarapid?

Det starka som fanns, som upptäcktes, återupplivades av en blick
Inte från dig, inte på dig, på det skrivna ordet.

Ett tillfälle kan återskapas med bläck på ett ögonblick.

Kan något fladdra sakta?