Jag går genom glas,
som vore det av sand.
Jag har som bas, detta
mitt älskade fosterland.

Jag rör mig i tider...
Jag rör mig...
Jag går genom
fönster av glas.
Och genom dessa jag glider,
utan att de går i kras.

Jag bryter en yta så bräcklig...
Jag bryter... Den lagar sig själv.
Jag går genom tidens barriärer,
och ser Er flyta ut som en älv.
Så levande i evighetens mönster.
Jag går genom ljusets fönster