I en färglös och kall förort
Där träden aldrig växer stort
Där gråa blommor vissnar fort
Och vågar inte blomma ut
Blågula gator ekar tomt
På människor

I centrumet
Där allting är minst 40 år
Och 70 talets discoglans
Har sedan länge slocknat

Där
I ett litet beigt flickrum
En ung prinsessa ber

En knäpptyst bön förbannar högt
Falskheten, sveken, ångesten
Förbannar kroppen som blommar ut
Trots att allting annat dör
Förbannar stanken av alkohol
Som lurar bakom hennes dörr
Och högst av allt förbannar hon
Med avgrundstysta skri
Sin moderns evigt kloka ord
Inbrända inuti

”Tre saker sa jag lära dig
Som går i arv, från mor till mor
Ett, bakom silvertunga moln
Där döljs det ingen sol
Två, ingen prins väntar på dig
För sagor är du för stor
Och nr tre mitt lilla barn
Det finns ingen kärlek
Att tro på det är värdelöst
Det är lika bra att du vet.”

Prinsessan lyssnade och tog emot
Men ändå hoppades på nåt

Så kom en natt
En sömnlös natt
Som lovade nåt nytt
Fullmånens starka dragningskraft
Den locka henne ut
Barfota unga fötter
På torr och nattsvartgräs
Tystare än vinden korsade hon
Sitt rikes gräns

Och plötsligt är det som att åka fort som fan
Mitt i natten
Som Liseberg, punk och roliga upptåg
Japanska tsunami som sköljer över dig
Och planterar radioaktiva tankar
Fortsätt att dansa, dansa, dansa
Låt benen banka, stampa, trampa
Välkomna änglar med rosa vingar
Och starka armar så att du inte vinglar
Och när utmatningen är här
Så kan du somna tryggt min vän

Med kvitter-kvitter som bakgrundsljud
Hon sakta vaknar upp
Och nära nästan inom henne

Ett leende

Tryggheten själv, med blonda lockar
På sängen brer sig ut
Försiktigt som en vilsen katt
Hjältinna tittar ut

Ett leende

För där på himlen finns det inga moln
Som döljer en nyfödd sol
Men vad är det som bankar hårt
Och virvlar inuti

Ett leende
För alltid nu

För kärleken river upp tydligt utplacerade vägmärken
Och slätar ut söndertrampade fåror i hjärnan
Och nyväckta röda läppar viskar skönt
”Kärleken är ett frö, som du bär inom dig.”