I en cirkel av koncentrerad perfektion
Springer ett hjärta, rädd att bli krossad
Av det osynliga skal som världen har

Blinka mot himlen för att se stjärnorna falla
Där det är som gräs på himlen och månen i sjön
En hemskt falsk lycka, framkallad av köldskador på din ryggrad

Dörren som jämt står öppen och släpper ut tankar
Ge mig elektriska impulser från en maskin, jag vill hem
En kort text i ett förseglat brev skickas med en duva genom krig
För att berätta att vi nu är ensamma

Hallucinationer som kryper längs mina smala fingrar
Visar vad hoppet om tro är
Illusioner som en magiker visar
Är sanningen som återigen döljs

Visa mig vad perfekt betyder
Det är lika oregelbundet
Som en brinnande ros