att hitta sig själv i ett ögonblick. de rymmer från en. det är det värsta.


vi springer genom staden snabbare än ljuset. över vatten över taken över glädjerus och standardhaken,
i ett desperat försök att hålla sig vaken. ett krampaktigt tag om livet tar jag ingenting för givet.

Vid sidan av vägen står det tydligt textat att alla är älskade och jag håller inte med så jag fortsätter färden. framåt. bortåt. mot morgondagen.
Jag är låst från insidan och därför är det bara skyltlösa vägar som leder rätt.
Jag vill vandra ensam på motorvägen till framtiden. Väljer att vara odefinierbar.
Det känns som enda sättet för mig att existera.




Att snurra en tanke för många varv runt sig själv. Jag kommer inte loss. Men det känns bättre när du håller om mig. Då slipper jag tänka på kedjorna som fängslar mig och istället är det dina armar som håller mig på plats. Och jag vet att det inte fungerar så. Men du kan springa med mig. Vi förlorar oss i natten båda två.


.