Hon sträcker sig fram i sittande ställning för att plocka upp saxen från badrumsgolvet.Den lilla smala hand som hon stödjer sig med hamnar i blodet som ligger framför henne.
Det långa svarta håret,innan så vackert uppsatt är nu nedslitet och topparna blodiga.
Tårarna rinner från de rödsprängda ögonen och blandas långsamt med blodet på armarna.
Hon halvstår där helt stilla,känner hur kylan biter tag i hennes bräckliga lilla kropp,att den lilla flickan aldrig lär sig.
Hon tittar ned på de uppskurna armarna och sätter sig återigen på det kalla vita golvet.
Den tysta gråten blir starkare och starkare och till slut börjar hela flickan skaka.
Hon tar tag i sina ben och vaggar långsamt fram och tillbaka medans gråt och skakningar långsamt ebbar ut.
Blodet rinner från de uppskurna armarna och lägger sig som mörka fläckar på de nya ljusa jeansen.
Det går en rysning genom ryggraden,hon försöker skaka av sig känslan.

Hon ställer sig långsamt upp och går fram till medicin skåpet.
Mamman har sedan länge ätit smärtstillande tabletter för rygg-skadan som kom i en bilkrock när flickan var liten.
Flickan ser sin chans och letar ivrigt i sin olycka efter de piller som kan stilla den smärta som snart drabbar henne.
Burken står längst upp till höger och nästan skriker på flickan att hon ska ta den i handen.
När hon hittat burken häller hon snabbt hälften av det rosa innehållet i handen och fyller ett glass vatten.
Flickan sätter sig återigen på golvet och radar upp de små rosa.
Med viss tvekan, plockar hon upp två i taget och sväljer.
Samtidigt som flickan sväljer de små söta pillerna ser hon sin mors sorgsna bruna ögon framför sig i huvudet.
-Jag har svikit dig. Säger den ledsna lilla flickan högt.

Hon kommer ihåg när hon log i sin mors knä och var lycklig. Nu återstår bara sorg och vrede mellan dem.
Modern ska få slippa att den unga flickan alltid gör henne besviken och sårad.
Flickans starka tårar rinnner återigen ur de isblå ögonen.
Håret lägger sig som en stor svart ridå över hennes bleka ansikte när hon slår ned huvudet.
De små rosa pillerna börjar äntligen ha sin verkan.
Den avdomnade känslan går genom hennes kropp som en iskall vind.
Hon vänder sig om stilla och tyst,kryper långsamt fram på sina knän till saxen som ligger blodig bakom en liten pöl av blod.
Flickan sätter knäna i blodpölen och golvet blir mer och mer blodigt för varje steg hon tar.
Tårarna som rann har nu torkat och finns ej kvar.
Den lilla flickan plockar upp saxen,sluter ögonen och ler.

Det sista hon gör, är att skriva med slarvig stil på en papperslapp.
Den lilla tunna flickan sätter sig nu mot en av väggarna, med lappen i vänstra handen och den rostiga saxen i den andra.
Hon tar ett djupt andetag och sväljer en gång.
Flickan håller nu saxen hårt i båda sina händer och viskar tyst.
- Förlåt mig mor.

Efter någon timma kommer den lilla flickans mor hem helt slut efter jobbet,slänger igen dörren,sluter ögonen och pustar ut.
Ansträngt slänger hon av sig skorna och ropar på sin dotter, men flickan svarar inte.
Modern blir irriterad och bankar på hennes dörr.
-Lejla!? Hör du dåligt?
Det kommer inget svar från flickan.
Modern öppnar istället badrums dörren och hittar sin blodiga dotter död på golvet,med sax i bröstet och en lapp i handen.
Den lilla flickan finns inte längre kvar,och på den lilla skrynkliga lappen står det.

\"Förlåt för jag fanns\"