Visst är det skönt att slippa känna?
Att bara vara i en apatisk sömn

Visst är det skönt att emellan åt känna?
Bara släppa ut kaoset i ett niagarafall av tårar

Det värsta är när alla känslor skriker i en
Och man kan inte få något grepp om någon av dem

Man famnar i en dimma och vet inte vem eller vad man är
Man står i en svart vätska som fyller luften med tjocka andetag

Man greppar efter något, något med yta, något fast, något med substans
Men allt man greppar smälter i ens händer och inga tårar kan komma

När alla känslor, för många käslor slår på en gång
Och tårarna har tagit slut

Det är då det är som värst


Det är då jag vill slippa känna...