Då var det dags igen. Oktober, månaden jag måste gömma mig
för att överleva. Jag har inte gjort någonting, men ändå är jag jagad. Det är
väldigt svårt att få vänner så jag känner mig ofta väldigt ensam och min mamma blev skjuten förra året. Mamma... Jag börjar bara gråta av att tänka på henne. En sak lova jag henne och det var att jag måste överleva.


Jag hör att dom kommer emot mig, så jag måste fort gömma mig från dom. Vänta nu är inte det...? Åh nej, stackars Åke. Han kommer bli en fin trofé i "ÄLGARNAS" jaktstuga. Hjälp! dom fick syn på mig så det är bäst att jag springer iväg. vad i... Nu var det försent. Rädslan över att bli skjuten gjorde så att jag inte såg vart jag sprang, nu störtar jag mot en säker död. Men vänta nu, det är något som inte stämmer. Jag öppnar upp mina ögon.

Skönt det var bara en dröm.

Jag går ut i köket och sätter mig och läser tidningen och då får jag se en bild på Åke. "Jägaren Åke fällde igår en älgko på 400kg och därmed tar över rekordet som den person som skjutit största älgen i trakten", står det i tidningen.

Jag kan inte läsa vidare och jag vill inte ens. Jag får bara rysningar av det. Tänk om älgen kända likadant som jag gjorde i min dröm innan hon dog. Men i älgens fall så var det inte en dröm, utan verklighet.