Som ett fyrtorn vid havets början
saltstänkt, sargad
av vågornas eviga dans

Ljuset som länge brunnit klart och starkt
bleknar, fladdrar till
för att sedan långsamt ebba ut

I mörkret ekar minnen
av skepp som passerat

Några stannade till
en del längre än andra

Några lämnade spår
långa revor i själva grunden

Revor som aldrig lagades
som gjorde verkligheten ranglig och osäker

Andra passerade snabbt
utan att bevärdiga med en blick

Det som en gång var
det slumrar nu

Slumrar, väntar
lyssnar till vågornas sövande toner

Väntar på att ett skepp ska stanna till
och tända ljuset igen