Du sa att du älskade mig och såg på mig med den där blicken. Att de orden var ett kedjebrev skickat hundra gånger och du såg på andra flickor med precis samma blick fattade jag inte förrän nu. Alldeles försent, egentligen. För när jag tog mitt hjärta i handen redo för att ge dig det så tog du min hand. Jag tror du visste att du samtidigt höll i mitt hjärta, för du tryckte hårdare och hårdare och tillslut var det som om du ville skada mig med flit. Jag ville så gärna blunda för allt det dåliga. Jag blundade några dagar, veckor till och med månader för länge och nu kan du inte förstöra mig mycket mer. Du trampade på mig och förstörde varenda centimeter och spottade på det lilla som låg kvar på trottoarkanten redo för att blåsas bort. Jag har alltid fått höra att man aldrig ska bli beroende av någon, för när hon eller han inte längre finns kvar så har du ingenting.



Så älskling, du kan lämna mig för att dö



jag tänker ändå resa mig upp starkare än någonsin och visa världen att jag överlever utan dig vid min sida.