De gånger jag blivit kär
så har det 'bara sagt klick'
även om jag kanske sett personen ifråga
ett par gånger förut.

Jag tycker det är litet som
att plötsligt få
en sandsäck i huvudet
från ett par meters höjd.

Jag blir lika härligt överraskad
varje gång det händer och
är det besvarat

så brukar det vara som
att man sänder sina egna vibbar
till föremålet ifråga

som uppfattar dem och blir
så påverkad av det
att personen i fråga går
som alldeles ner för räkning själv.

Eller så är det den personen
som påverkar först
och så får man

den där sandsäcken i huvudet och
börjar se stjärnor
höra klockspel o fåglar
som kvittrar o jag vet då inte allt.

Chico i Bröderna Marx
blev alltid så härligt begeistrad
varje gång hans bror Harpo

såg i kors med ögonen och
sådan ögonfröjd
har vi i våran släkt.

Vi kan allesamman se ut som om
vi just blivit kära eller i alla fall fått
den där sandsäcken i huvudet.

Jag förstår visserligen fenomenet
eller i vilket fall
känner igen det

att man får för sig
att ens älskade är
någon sorts oskuldsfull och felfri ängel.

Jag undrar förstås varför man får för sig det.
Det verkar inte riktigt vettigt
om man så säger.