Jag rakade av mig håret.
Allt hår, utom luggen.
Jag fick panik och då åkte håret
Håret som är borta blev en symbol för
min ångest som var,
Det nya håret som nu kommer komma fram,
stinker nog mer ångest
än det svarta runt mina ögon


Det blir tyst i telefonen
jag hör dina snyftningar
Jag hjälper dig inte på traven
Jag tänker inte underlätta för dig

och när Bob Dylan sjunger sina revolutionerande sånger
kollar du på mig med sorg i ögonen
och jag ser hur du kämpar med orden
men som alltid sätter du dig ner
och gråter
och jag blir den onda
som vänder ryggen mot dig
när jag inte sträcker ut min hand

Då är jag känd som den som aldrig
kommer gråta igen.