Femåriga Emma släpper en ljudlig fjärt mot stolens hårda underlag, fnissar till, blir högröd i ansiktet och utbrister ett glatt
- Jag feees... (Ti hi hi)

Solen skiner glatt och oktoberaktigt genom köksfönstret. Hela familjen är samlad vid köksbordet. Där sitter pappa Allan med ryggen mot vitvarorna, med fru Elise mitt emot sig. Intill Elise ser du tioårige Ante och bredvid honom lilltufsan treåriga Anne-Louise. Intill pappa Allan sitter tolvårige sonen Martin och jämte den gossen ser vi då femåriga Emma som just då hon tagit bort den halvätna smörgåsen från munnen släpper en sådan där liten trumpetstöt.
Ingen blir arg. Istället börjar mamma skratta och så faller de en efter en i skratt. Utom en stor och mysig katt som ligger och sover borta vid dörren till hallen.
Det är en helt vanlig lördag en sommardag vilken som helst i lilla lagombluesiga Sverige.
Mamma och pappa har ingen ålder och hade de det så skulle ingen ändå bry sig och enda gången deras ålder räknas är då de fyller år, det är dags att deklarera eller rösta. Utom i de mer familjära omröstningarna då det handlar om...

(här tog bläcket slut, 'Ante, springer du och hämtar en ny penna är du snäll så passar jag på att gå ut och köpa kvällstidningen', för att sedan aldrig mera höras av i den här historien)