Mår du bra, frågar världen. Har du tagit några droger idag, undrar den. Du har ju kramp i hela ansiktet. Det där leendet kan knappast va på riktigt. Och med skratt i halsen, du flyger näst intill fram! Ser du inte de andra. Ser du inte hur korta kliv de tar och hur rakt de går mot sina mål. Du vinglar hit och dit och springer både framåt och bakåt, hoppar och kryper på samma gång! Är du verkligen frisk!

Världen vill mig så väl men den vet inte hur man tar hand om olika. Allt som syns ska synas bra, resten sopar vi under mattan. Skiten. Det är enklare så. Men den börjar bli knölig att gå på, vår jord. Den börjar komma i kapp och inse vad vi gör. Den börjar bli orolig och alldeles förfärad. Den vill dig så väl.

Den vill dig så väl. Den har låtit dig spotta på den i hela ditt liv. I allas våra liv. Vi har brutit kvist efter kvist medan jorden tyst har trott att det är smekningar vi gett. Icke. Nej. Inte alls! Vi har tagit allt vad du är medan du slumrade. Tagit allt som fått plats i våra giriga små händer...


Men vi får skörda det vi sår i slutet. Så vi får se till
att det inte är död.