Jag tror att mitt liv tillfälligt tog slut igår, som om nånting inom mig dog. Och jag förstod att efter detta så måste en förändring ske. Men att resa sig upp när man känner sig så tilltrasslad är svårt. Jag känner mig så trött och kraftlös, min själ likaså. Min stackars själ får ingen inspiration till att leva alls. Känner hur den andas tungt inom min kropp, hur den bereder sig för stillastående igen, Hur ska den orka? Hur ska jag orka?

Känslan att sitta där i stormens mitt, fast det egentligen inte finns någon storm omkring mig, utan inom mig. Att sitta och vänta på något som kanske aldrig kommer att ske. Inga smekningar och inga viskningar. Bara dödläge.

Min kropp håller på att gå sönder...

Transformeras...

Och förhoppningsvis kommer jag att kliva stark ut ur detta inferno, och att ett kärleksfullt sken inom mig kommer att lysa på alla jag träffar.

Kärleken kommer att flöda ur mitt hjärta och jag kommer att vara beredd av att dela med mig.