Vill bara att allting ska sluta upp med att försöka dra dig neråt. För det känns som om de vill försöka få dig förstörd. Rycka i dig tills du bara är i små bitar som inte går att pussla ihop igen. Redan nu är de ju en bra bit på väg, redan nu har de ju lyckats lite halvt. Redan nu finns det bitar som fattas inuti dig, och som inte går att ersätta. De är borta.

Om jag kunde, skulle jag ta fram mina läkande fingrar, trolla fram super limmet och krypa in i dig för att sedan klistra ihop dig igen där det gör ont. Jag är så rädd för att göra dig illa, därför som jag viskar fram mina ord. Du ska inte behöva hålla för öronen när världen är för ilsken. Du ska inte behöva tro att du är färgblind när världen bara existerar i grått. Du ska inte behöva önska att du vore blind när du ser allt som världen gör fel. Jag äger ingen superkraft. Jag lägger mina önskningar på att jag ska duga med det lilla som jag är. För att åtminstone lyckas bringa leenden oss emellan, vid små tillfällen som det här.