Jag antar att jag vid horisonten
endast har mig själv att skylla

För att jag lockades av breda leenden
varma sommarnätter
och smidiga konversationer i gryningen

För allting faller i kras
till slut i alla fall
allt som rör mina alldeles för små händer

tiden rinner ur dem för snabbt
inga omfamningar kan värma dem länge nog

de greppar drömmar i tomma intet
men kan inte sätta färg
på gulnade minnen

Har endast mig själv att skylla
När jag trodde att de smekande orden
Det daggvåta gräset mot mina lår

Att det allt var litet nog i universum
För att mina alldeles för små händer
Att greppa