Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mina tankar gror i betongen, en dag ska jag få den att spricka från kant till kant.

 

livlös
är asfalten
en död svart
orm
utrullad
nonchalant
trist och ful

 

husen, alla dessa
murar med
svarta ögon
där alla sånger
sedan länge tystnat
mil bort
eller kanske bara
någon kilometer
sjunger träden
med ängarna,
viskar blommorna
med vinden
och dränker trafikens dån
med klorofyll


Fri vers av AnnKrstd
Läst 265 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-10-20 22:59



Bookmark and Share

  Peter Olausson VIP
du skriver så att man (=jag) gärna vill läsa mer - du ger glimtar, upplyfta flikar av förlåten. Och jag undrar, med intresse, vart vägen bär vidare. - Peter
2011-10-27

  Gawain
Wow är min spontana reaktion på detta väldoftande stycke hyllning till det rena bortom diken och betonggrisar, parkeringar och bilar. Naturen spränger genom asfalten av en anledning; den är mycket starkare än människans urbana fåfänga,,

*applåd*
2011-10-20
  > Nästa text
< Föregående

AnnKrstd
AnnKrstd