jag förstår inte längre varför ni lämnade båten

var ni rädda för stormen?

du gick och jag hann aldrig förstå

att det var ifrån mig som du började gå

till slut försvann ni alla ur sikte

och jag stod kvar här, väntade på er

trodde att ni skulle komma tillbaka, men jag hade fel



för en tid sedan tog vi en dag i sänder

och du fanns där i mitt liv oavsett vad som hände

som en trygg hamn som jag hade men som sedan försvann

ni alla bytte riktning var det bara jag som inte hann?


visst överlever jag här ute även utan någon hamn

men jag driver omkring, planlös och förvirrad

sedan målet försvann, nej jag söker inte längre

allt står bara still,

ingenstanset driver alla vindar mig till


och i ingenstanset sitter jag fast,

en storm bröt av mitt segel och mast


vågorna leker med mig ibland, puttar mig hit och dit

men aldrig mot land,

båten gungar i en stilla dans

på havet

har inte kraften att styra den den nånstans


Du lärde mig aldrig att simma, gav mig aldrig chansen att vinna

över dina krav, över stormiga hav



jag finns kvar, jag ska ta mig i land

den här gången blir det utan din hjälpande hand